Jag antar att jag måste ta tag i detta och förklara för er varför de varit tomt här..

Resan till USA var något jag hade sett fram emot hur mycket som helst, de var de enda jag ägnade mina tankar åt innan jag åkte iväg. De var också de enda jag pratade! Jag intalade mig själv att jag inga förväntningar hade, men jag insåg ganska snabbt att jag hade enormt höga förväntningar på allt där borta.

INGET BLEV SOM DE SKULLE ELLER SOM JAG VILLE OCH HADE TÄNKT MIG! Man kan nog säga att det mesta sket sig på en gång. Det enda jag nu fokuserade var på "hur fan ska jag ta mig hem"? Jag kände mig fast på en plats där jag verkligen INTE ville vara. Bo i någon annans hus och arbeta för dem och med deras barn. DE ÄR INGET JAG VILL!

Jag gillade visst USA i sig, men jag har aldrig haft längtan dit egentligen. Jag vet inte vad som drev igång mig på allt detta om jag ska vara ärlig. Kanske min känsla av att jag måste prova allt hela tiden. Jag vill gärna veta hur allt känns och hur allt är. Kanske var de det som fick mig att vilja åka till andra sidan jorden. Visst USA är är grymt, de lilla jag hann se av New York var underbart men heldre åker jag och lägger mig på en strand i Australien.

De jag hade gått förlorat om jag inte åkt är allt jag lärde mig under tiden i USA. All kunskap jag fick om mig själv, vad som är viktigt för mig och vad jag vill här i livet! Jag vet nu verkligen vad jag INTE vill, jag vill inte vara au-pair. Inte där och inte nu!

Jag vet att många kommer tycka att jag är vek, att jag är knäpp i huvudet som inte gav det en chans när jag väl var där. Jag vet det. Men sanningen är att jag inte ville. Jag hade säkert kunnat lära mig att trivas, de tror jag säkert. Men de va inget jag ville. Jag ville inte vara där, jag ville inte lägga varken tid eller energi på det. Jag visste vad jag ville och det var att åka hem!

Jag var tvungen att göra de som kändes bäst för mig själv, helt utan att ta hänsyn till vad alla andra skulle tycka om tänka om mig! Det bästa för mig var att åka hem till Sverige igen. Inget sagt om att jag aldrig kommer åka igen, dock aldrig som au-pair. Men kanske under andra förutsättningen, men inte nu! Men man ska aldrig säga aldrig, det är något jag har lärt mig..

Jag insåg att jag inte har talat om att jag är framme hos min hostfamily. Jag kom sent igår kväll, de stod och väntade på mig på tågstationen med en stor skylt med mitt namn på. De var massa känslor som poppade upp när jag såg dem, jag blev jätte glad samtidigt som jag insåg att jag ska bo med dem i ett helt år. Jag måste vara galen på något sätt! Men de gick bra, vi pratade massa och åkte igenom hela D.C så jag fick se massa kända platser. Jag såg t.e.x Vita huset & monumentet, massa andra saker som jag ite kommer ihåg just nu!

Idag har vi firat nyår här i huset, visserligen är det inte något nytt åt här än men de kommer om 2 ½ timme .. Vi har ätit massa god mat, lekt med barnen och ätit lite mer god mat ungefär. Det är massa mor och farföräldrar här så jag har haft fullt upp med att hänga med i alla konversationer och alla skämt hit och dit. För de är många av dem! De är jätte roliga verkligen..

Jag är sliten och trött så de blir en tidigt kväll för mig, vad som hönder imorgon har jag ingen aning om. Alla ska sova över här så vi ska nog äta en stor frukost tillsammans och sen vet ja inte. De blir som det blir ..

GOTT NYTT ÅR <3